detrevannernaochfson

1987 miles, 3197,766 kilometer eller 319,7 mil har vi avverkat med vår Ford Edge och har 401 mil kvar att köra. Detta ser vi framemot med glädje då vi har blivit proffs på billekar och våra diskussioner barkar ofta iväg till dödshot och kokningar. Det bästa är att vi inte är som tjejer utan gör upp våra meningsskiljaktigheter direkt och det blir därmed inte dålig stämning i gruppen!

Tiden i Houston har vi spenderat i ett område med många mexikaner. Tennispasset klarades av på den hängigaste planen hittills. Planbitarna var betonglagda separat så de tyckte inte att det behövdes linjer utan man fick se på skarvarna om bollen var ute eller inte. Annars så bär det av till Van Horn imorgon och vi har en 10 timmars bilresa framför oss. Vi får hoppas att farbror blå inte har några problem med våra oskylda traffikförseelser och vi klarar oss undan fler pratstunder.

En rolig hettsning är att vi försöker övertala Ankan att bo en natt i Juarez. Faktum är att det skulle passa perfekt för rutten med ett stopp där och efter en natts sömn fortsätta mot västkusten. En liten nackdel är väll att det är en stad med högst murderrate i hela världen. Efter en vild diskussion om demokrati, diktaturskap och rättvisa kommer vi överens om att stanna några mil tidigare i Van Horn och sova över.

Vi börjar kunna göra våra halvhjärtade planeringar ända till slutet nu och man börjar inse att man ska åka hem någon gång också. För mig personligen känns det perfekt att komma hem efter två månader. Inte en dag för kort och inte en dag för länge. Finns underbara människor där hemma som man längtar hem till och jag tror jag talar för alla på den här resan när jag säger att första korpenmatchen med Bollklubb BK längtas till så att det nästan inte är sant.

Nu tänkte jag återgå till NHL-kvällen vi har här på hotellrummet med semifinalerna på dräglig sändningstid. Ha det underbart där hemma och vi ses när vi ses!

/v

Hej det är Erik! Vi mår bra, lever livet och håller oss borta från stormar och tornados!

Här är lite bilder från Graceland






Sista bilden tillägnad min kära far, Beale street!

Oddsen till att detta skulle ske spekulerades hejvilt innan vår roadtrip började och det de flesta trodde har hänt. Vi har blivit rånade av vägbanditer.
Nä, vi blev stoppade av en Texas Ranger med sina två addepter som förstärkning. Klockan är 03.30 och paret Forsgren/Tirén(jag) har tagit plats i baksätet för att försöka få lite sömn. Jag vaknar av att Anders girar bilen till vägkanten och kvider ut sig en liten svordom. Jag och Erik blir klarrvakna och undrar vad som försigår. Ankan har kört en näve miles för fort förbi några rödljus som blinkat rött vilket vi diskuterat tidigare om vad dessa betydde. Ibland kan det vara gula blinkade lysen och då är det tydligen att man bara ska ha lite extra koll och vara varsam. Då vi stött på dessa röda ljus har det varit helt öde och vi bevittnade en långtradare som susade förbi dessa ljus utan att bry sig. Vi har givetvis vårt fulla förtroende för att alla lastbilschaufförer följer lagen så därför har vi inte brytt oss om dessa röda blinkade ljus väldigt ofta.
Texas Police Department gav oss en välbehövlig reprimand.

När Anders kört in till vägkanten blinkar polisbilens saftblandare tio meter bakom oss och allas puls är lite högre än tidigare. Ankan som vet hur det här går till efter många nattliga timmar framför "Cops" stänger av bilen, kastar ut nycklarna genom fönstret, sträcker ut händerna ur fönstret och lägger sig sakta ned med ansiktet ned mot asfalten för att invänta den brutala arresten. Nä, förlåt nu driver jag igen. Han stängde av bilen och vi hann gå igenom väldigt många gånger hur han skulle tilltala polisen "officer" och "sir", vi hade detta under kontroll.
Polisen kommer fram till förarfönstret och dammar av den gamla klyschan, "Did you know how fast you were going!?". Ankan säger på perfekt amerikanska att han inte visste faktiskt. Konversationen går vidare och vi förklarar vad vi gör i Texas och framförallt vad vi har för intentioner här i USA. När konstapeln frågar efter hyrbilskontraktet vänder sig alla i bilen mot mig och jag ser ut som ett frågetecken. Jag säger att den är i min väska som ligger packad längst in i bilen. Konversationen med polisen styrs över till mig och jag blir ombedd att gå bak och ta fram detta kontrakt. Innan detta skedde var rangern tvungen att försäkra sig om att vi inte hade några vapen, knivar, droger eller granater i bilen. Han litar på vårt nervösa nej och jag går till bakluckan. När jag öppnar bakluckan ramlar förstås vår flaska Kraken ROM ner och gör sig inte direkt osynlig. Detta väcker ett mummel bakom min rygg men inget mer än detta hände. Jag sliter ut allt och kommer fram till min väska. För att toppa detta helfestliga dygn har jag såklart inte något som ens liknar ett hyreskontrakt. Jag får en tanke om att visa min voucher för hyrbilen men ger upp den ganska snabbt när allt står på svenska. Paniken i mig börjar stiga och precis innan jag ska släppa allt och springa rakt in i skogen säger polisen att vi kan fara. Han välkomnar oss till Texas samtidigt som han informerade om att man ska följa hastighetsbegränsningarna och att när det blinkar rött ljus är det fan dags att stanna bilen. Jag packar upp allt i bilen igen och tänker att jag måste packa så att vi har sikt bakåt i backspegeln. Detta resulterar i att vi sitter med några väskor extra i baksätet. Lättade lämnar vi vägkanten och återgår till låten "on the road again - willie nelson".

Det är mycket som sker och ni får all access direkt här på detrevannernaochfson.blogg.se

Återigen, ha det bra! /v

boom

Detta inlägg innehåller mycket text men låt er inte avskräckas. Ta er tid att läsa, ni blir förhoppningsvis inte besvikna.

Ett stycke Graceland har inspekterats och respekten för Elvis Presley har förhöjts rejält. Vi börjar dagen med att missa frukosten med 5 minuter och när detta informeras till Anders Sturesson brister han ut i ett hjärtskärande "NeeeEEEEEEJ!" och tittar besviket upp mot hotelltaket. Denna besvikelse är förstås befogad dels för mina mytomspunna historier om Super8:s utsökta kontinentala frukostar och att Ankan stigit upp innan kl 10.00 på en månad helt förgäves. Istället för att spendera morgonen vid frukostbordet tittar vi på nyheterna som rapporterar om tornadon här i trakterna. Vi blev införstådda om att platsen vi var på dagen innan hade klassifierats som ett kodrödområde och det förklarar ett oväder som startade billarm med sin åska och blixtrar.
Senare checkade vi ut och körde bilen till ett Tacobell och inhandlade brunch. Väl där rattar vi in Graceland på gps:en och var 10 minuter senare på plats.

Vi kommer till Graceland och mitt första intryck är att det blivit hemskt turistifierat och jag undrar vem det verkligen är som får alla dessa miljoner som detta ställe troligtvis drar in. Vi kör platinapaketet och får en audioguidad tour genom the mansion, selfguidar oss genom resten och med facit i hand var vår detour på 18 timmars bilkörning och en hiskelig tornadoupplevelse absolut värd. Elvis var jävligt stekig och det hade varit en dröm att leva under hans storhetstid.

Efter denna upplevelse gjorde vi det vi gör bäst. Underhålla oss själva så tiden går. Detta var ett måste eftersom vi tänkte göra en nattkörning på 10 timmar och komma fram till Houston på morgonen och därmed tjäna in stålar på att skippa en hotellnatt. Vi far till en galleria, nike outlet store och avslutar kvällen på Beale Street. Det som händer när vi parkerar utanför Beale Street på tydligen den stormigaste jävla parkeringen i hela Memphis uppstår det en dråplig men ack så bedrövande situation. Detta är en händelse som kommer beskrivas från två perspektiv. Eftersom det nog absolut såg så mycket roligare ut för de tre andra än vad det egentligen var för mig. Det perspektivet ni får läsa ifrån är mitt, Vidars perspektiv. Jag måste tillägna detta ett eget stycke.

Så.
Ja, det som hände var att vi skulle parkera och gå ner mot Beale Street för att äta middag. Alla går ut ur bilen och alla dörrar håller på att flyga av gängerna på grund av blåsten. Stefan söker upp parkeringsautomaten och tänkte betala för vår Fords vilostund. Han har stora problem och vi kommer dit för att hjälpa till. Det behövs mer en dollarssedlar och jag tar upp min plånbok för att fiska upp en. Det jag inte tänker på är att jag 20 minuter tidigare tyckte att det var fantastiskt smart att lägga alla mina kontanter löst i plånboken alltså inte i sedelfacket utan bara i mitten av plånkan och fälla ihop den. Resultatet av denna snilleblixt blir att direkt jag tar upp plånboken och öppnar upp den flyger fyra sedlar av olika valörer iväg i hiskelig fart. Typiskt är att jag tyckte det var flashigt med stora valörer när jag växlade ut 230 dollar från casinot dagen innan och hade därmed en 100 dollars sedel ute på vift tillsammans med en 20:a 10:a och 1:a. Jag börjar direkt löpa efter mina pengar till de tre andras stora underhållning. Jag springer likt en dålig komedifilm efter fyra sedlar över bilvägar med ingen som helst tanke på om det kom bilar eller inte. Jag fångar in 1 dollar sedeln snabbt, sätter kurs mot de tre andra som hånfullt bytte riktning hela tiden. Jag hade ett bra samarbete med de tre pickupbilarna som stannat på vägen för att inte köra över mig. Förmodligen lätt roade. De tre sedlarna splittrar sig upp till att två far åt vänster och en annan far till höger. Min hypersnabba slutledningsförmåga gör att förföljer de två som for till vänster. En snäll man ser mitt desperata anlete och stampar på sedlarna när dessa närmar sig honom. Jag ser tidigt att sedlarna är av valören 10 och 20. Jag tackar för hans stampning en aning besviket till hans förvåning då jag vet att jag helt tappat min hundring. Jag gör ett halvhjärtat försök till att hitta min surt fördärvade hundradollarssedel vilket innebar att jag gick upp och ner längs den där ursäkta ordvalet satans trottorkanten i en halvtimme.
För att hälla lite salt i såret hade jag 30 minuter innan detta stått i valet och kvalet mellan att köpa en skjorta för 80 dollar eller inte. Men jag kom fram till att spara denna slant och gick nöjd från affären med mottot "den som spar han har" i huvudet. Tji fick ja!
Murra är ordet och jag vet inte om jag skakat av mig bitterheten än.

Nu ska jag sluta koka på detta men ni bör förstå att springa runt på traffikerade gator i Memphis jagandes kontanter förgäves är ett jävla hängigt vis att förlora 100 dollar på.

En riktig textbomb blev det och jag hoppas ni inte tyckte att det var allt för jobbigt att läsa om den här skiten men jag tänkte kompensera era visuella behov med en bildbomb från Graceland inom kort. Ha det förjävla bra och vi hälsar till Kenneth Forsgren att Beale Street var grymt tips och hela gänget saknar Sverige.

Hej /v

Då var vi i Memphis. Dagen började med att jag hoppade upp tidigt kl 09.00 och utnyttjade den kontinentala frukosten hotellet erbjöd. Efter alla andra vaknat till och Fson tagit en 60 minuters dusch förbereder vi oss för att rulla till Memphis.

Nu när baksätet har blivit hett eftertraktat gjorde vi en klassisk kasta-kort-lottning om vilka två som får baksätet under sista etappen. Då inte jag har mitt iksukort här förlorade självklart jag och Fson och fick sätta oss i baksätet först. Vi kopplade in Fsons usb-minne i bilen och blev smått överraskade när 800 spår av datorspelljud från Age Of Empires, Heroes och diverse andra fantasy-spel strömmade ut ur högtalarna.
Fson och Ankan började då briljera med att säga vart ljuden spelas upp i spelen och var efter några minuter mäkta irriterande.

Jag måste ge en shoutout till Erik "Lumba" Lundberg som gjorde det möjligt för mig att fylla min ipod med podcasts, p3 dokumentärer och mammas nya kille avsnitt. Detta underlättar tiden i bilen avsevärt och tack för den underbara smaken du har.

Nu när vi kommit fram verkar det som att vi kört rakt in i den ökända stormen som härjar här i södra USA. Blixtrarna avlöste varandra och det kändes som att vi kört rakt in i Mordor. När vi kom fram till hotellet hörs det ett sirenljud och Ankan kollar genast upp detta ljud i hotelldisken. Han kommer tillbaka med stora nyheter och informerar oss om att dessa sirener ljuder när det är tornado och att man inte bör gå utanför sitt hem. Karman kanske slår tillbaka så småningom när vi bestämde oss för att göra en online beställning från dominoes och därmed skicka ut en stackare på moppe med kyckling, subs och pizza i detta väder.

Imorgon blir det Graceland och kolla in Elvis Presleys hus. Därefter Beale street och sedan köra ner till en camping i Houston.

Vi hörs!

/v

New Orleans är staden vi tar närvaro på. Vi tänkte göra det mesta av the birthplace of jazz under denna dag och nu sitter vi nöjda och belåtna på hotellrummet. Under dagen har vi varit i French Quarter, nere vid kanalen, spelat slots och blackjack på casino, ätit middag på en mardi gras balkong och tagit en öl med live jazzband.

Vi har avverkat 100 km till fots under dagen känns det som och det mest nämnvärda var väll när vi blev hustlade av en uteliggare. Han kunde slå vad om "Where you got those shoes". Han utlovade att säga rätt land, stat och gata där skorna köptes och vi anade ugglor i mossen när han ville slå vad om 20 dollar. Jag, Ankan och Stefan backar från vadslagningen med biljettbedrägeriet i New York nära i minnet. Fson som inte förstod så mycket av vad han sa eftersom han pratade så snabbt accepterade vadet. Vi ser oroade på med en säkerhet på att vi måste hosta upp 20 dollar inom kort. Snubben gör en egen liten trumvirvel och säger till slut att Erik har sina skor på Usa, Louisiana, New Orleans, Bourbon Street. Vi tittar på varandra förvånat och han börjar sedan förklara att han bara var tvungen att säga "where you GOT your shoes, and you GOT them on bourbon street!". Hans praktäkta hustle är genomförd och sträcker samtidigt fram sin hand. Erik snackar snyggt ner skulden till 5 dollar eftersom innebörden av vadet inte hade förklarats på tillfredställande vis. Vi hostar up en Abraham Lincoln och vandrar faschinerat vidare.

Vi har bestämt oss för att överge vår rutt som går västerut mot Texas och vänder skutan norrut mot Memphis. Där tänkte vi besöka Graceland och ta oss en titt på Elvis Presleys hem. Denna 6 timmars trip gör i alla fall jag med glädje då vi köpt en powerinverter som möjliggör strömförsörjning till datorn. Detta utnyttjade jag och Erik på vägen hit med att se "The Hitcher".
Nu tänkte jag sluta upp med de andra och se "River Monster" på Animal Planet och därmed säga hej då! Hej då!

/v

GPS:en är laddad med latituden och longituden. Offline spellistorna på spotify är synkade till mobilen. Podcastarna tankade. Magen full. Nu lämnar vi Panama City Beach bakom oss och blickar väst mot New Orleans.
En 6 timmars bilresa som jag ser fram emot. Aktiviter i New Orleans har vi inte bestämt, men jag röstar på att göra lite volontär arbete för de drabbade av orkanen Katrina. Måla lite hus ba. Det lär ju inte få medhåll så vi kan endast spekulera vad som ska hända där borta. Nu rullar vi från hotspoten och vi hörs på ett tag!

Hejdåååå

/v

Tennisen är avklarad. Nu tänkte vi testa http://clublavela.com/the-club/ vilket tydligen är amerikas största nattklubb. Vår stil som tidigare har blivit utdömd som extremt homosexuell ska försöka göra sig på klubben och det kommer väll som vanligt gå åt skogen. Nu ska vi till mushroom palaze och inte alls käka svampar utan testa deras utsökta soppa. Hoppas alla haft årets påsk!

hey




/v

Vi har var på Arcade igår. Vi tänkte äta mat där, se nhl och ta det lungt. Oj vad fel vi hade. Jag, Ankan och Stefan blev hooked på någon maskin som man kunde vinna en massa quarters på och det gick över styr för mig och Ankan. Timmarna gick och som tur är förlorade vi inte så mycket pengar men vi var fan fast. Efter någon timmes grindande vid quarter maskinerna bestämde vi oss för att slita oss loss och spela bowling istället. Det blev en hemsk serie där ingen förtjänade någon hyllning. Det blev dock roliga namn på skylten då hon i kassan skrev upp våra namn. Alla sa sina orginal namn förutom jag då Vidar aldrig någonsin har lyckats blivit förstådd under denna resa. Mitt namn transatlantiska namn är Jack.

En väldigt rolig kväll som spenderades i lugnhetens tecken i alla fall. Nu blir det tennis i Frank Brown Park! Glad Påsk!

/v

Hej

Sen senast har vi ägnat tiden i staden Panama City Beach. Vi har tydligen prickat av veckan då alla i Georgia har springbreak. Riktigt bra drag på stranden är det och vi hade några mikasa igång bollar på stranden som fick högljudda ovationer.







Vi har testat diverse steakhouses och igår när vi passerade en Human Bungee Slingshot som skjuter upp två personer rakt upp i luften och dinglar viktlös många sekundrar så bröt en diskussion huruvida man skulle våga åka attraktionen. Kaxig och dum som jag är så säger jag att jag skulle klarat av detta enkelt. BAM så hade de tre andra gått ihop med cash och köpt en biljett till helvetesmaskinen. Jag kan verkligen inte banga och sätter mig i stolen. Just innan de skjuter upp mig säger idioten till säkerhetsansvarig att jag hade något i fickan, jag släpper allt och börjar titta och rota i fickan. När jag var som mest oberedd och verkligen inte klamrat fast mig så skjuter douchen iväg mig. Det roliga i det hela är att jag blir filmad. Och under hela filmen skriker jag bara ut hur mycket jag hatade ivägskjutarkillen där nere.





När jag släpps lös från slungan går jag ut och möter upp mina vänner och då har de träffat två killar från Georgia. Vi bestämmer oss för att hänga med dom under kvällen och dessa lirare presenterade oss för resten av gänget och strandfesten var igång. Dessa människor var från the deep south vilket gjorde våra diskussioner väldigt roliga. En kväll utan förväntningar utvecklades till en superkväll och nu ska vi iväg till någon poolhall för att hugga en middag och en rolig stund!

hej!


/v

Goddag. Nu svänger det här på bloggen. Tre inlägg på lika många dagar. Mer än så får man inte ha, då verkar det som att man inte gör något annat. Nu ska ni förstå att jag gör detta på den tiden mina vänner sover. Så jag gör mig tid för blogga då det egentligen inte finns någon tid eftersom det finns så jävla mycket att göra!!!
Jetlagen på en timme mer tid verkar slå hårt på alla vänner och tröttheten gör sig hörd. Det kan också bero på att vi gått en 18 håls runda idag. Men vid närmare eftertanke så reducerade vi motionen med cirka 1 mil gång när vi hyrde två golfcarts så det måste nog vara jetlagen.

Nu sitter jag febrilt och försöker få kontakt med de bästa från Sverige men svaren lyser med sin frånvaro. Natten blir kanske inte lika långa som jag hoppats.

Vi har hamnat i mitt tycke en världsstad. Panama City Beach har en strip där allting finns. Nöjespark, golfbana, gocart, vattencart och massa annat. Vi förlängde självklart boendet här till på lördag då vi förstått möjligheterna med detta ställe.





Dagen har vigts till att spela golf. Det blev en upplevelse som alla tyckte om trots ett konstant igenomsläppande av snabbare bollar. Troligtvis gjorde innehavandet av två småsnabba golfbilar rundan mycket roligare än om man skulle traskat hela vägen.

Vi har också blivit välsignade med ett kök i vårt rum. Nog för att det inte finns ett bestick som är likt det andra och glasen är stulna plastkoppar från diverse restauranger så är vi väldigt glada över detta enkla kök. Premiärbesöket på walmart skedde och vi fyllde kylskåpet med goda ting. I och med köket köpte vi hem mat och lagade middag. Tre mikrovärmda pastarätter senare var middagen färdig. Ankan ville inte störa rutinen och käkade middag på McDonalds. NHL slutspelet har följts på tv:n under kvällen och nu börjar den hemska 1 timmes jetlagen få John Blund att bryta sig in i mitt huvud med. Bilder kommer upp och jag somnar, pussnatt!

/v

Då är vi framme i Panama City. Vi trodde det skulle bli en 5 timmars biltur men ett hopp i tidszonen gjorde att gps:en lurat oss på en timme. Så 6 timmar efter vi lämnat Tampa är vi då framme här på Summer Breeze med de tidsenliga 70-tals överkasten.
Under resan fick jag svar på min livslånga fråga. Varför finns inte KFC i Sverige? Jo, kanske för att gammfriterade kycklingsenor inte riktigt gör sig hemma i vårt härliga hemland. Besöket lämnade Anders och Stefan besvikna, omätta, obelåtna, ledsna och en smula arg. Anders sa några väl valda ord till Colonel Sanders och tog med sig Stefan till det good ol' trusty McDonalds. Jag och Fson var nöjda med skiten och köpte nå resedryck istället.














Efter att vi åkt djupt in i skogen söderut mot kusten märkte vi att södern var närmare än vad vi trodde. Jag skulle snabbt stanna förbi på en mack och handla mig lite gatorade så jag kunde bita i ytterligare några timmar vid ratten. I kassan står det en ung man som var väldigt trevlig. Damen innan som handlade en bira gav kassakillen en något som i mina ögon såg ut som en spontant ihopplockad bukett med ogräs som han tackade hjärtligt emot och la varsamt ner i en vas. När jag kommer fram för att köpa min 0.8 liters Gatorade så frågar han om jag kan gå ut och stoppa in dieselpumpen i 6:an när jag går till bilen. Detta gör jag självklart eftersom karma är extremt viktigt för mig. Snabbt betalar karman tillbaka med att den unga mannen säger att han bjuder på gatoraden och jag lämnar affären med ett skutt samtidigt som jag slår klackarna emot varandra. Lite smolk i glädjebägaren var dock att atrappen som håller upp pumpen var sönder och att sätta i pumpen var en omöjlighet. Detta var en nyhet för kassören som inte innebar att betala för min dricka men att han själv i slutändan ändå fick gå ut och lösa problemet. Jag grämde mig lite över att jag inte kunde hjälpa till men några klunkar av min underbara gatorade fick mig snabbt att må bättre. Hittills har jag i alla fall fått en bra bild av södern och de flesta människor känns väldigt trevliga.

Annars har den kolsvarta natten i bilen fördrivits med ett antal podcaster av Filip & Fredrik. Ett väldigt bra tidsfördriv och jag kunde lika gärna kört många timmar till.

Nu börjar det skockas hotfulla personer som vill ha sin beskärda del av internet och jag måste gå. Alla får ha det underbart och imorgon blir det golf för fulla muggar!

Och grattis till allas kära vän Marc Saliba som fyller den prestigefyllda åldern 22 idag. Grattis mannen och varma hälsingar från hela gänget går ut till dig.

/v




En tvättbjörn som smög sig fram i mörkret.

Hey!

Idag har det hänt grejjer. Adventure Island på dagen var grymt! Bra väder och fantastiska rides. Det kändes som att jag och Fson var ett par föräldrar då Anders och Stefan inte satt stilla i mer än 3 minuter. De sprang runt och busade, skvättade och skrattade tillsammans med de andra 9 åringarna hela dagen. Nu tar deras unga sinne ut sin rätt och båda sussar gott.

Nu ikväll såg vi Tampa förlora mot Penguins med 2-3. Riktigt bra match och det gick inte ens att jämföra denna slutspelsmatch mot den tidigare nhl matchen vi såg. Denna var helt galen! Fansen var 10 gånger mer taggade och spelet var så intensivt. Det blev inte sämre av att vi satt två rader från plexit heller.

Imorgon ser det ut som att vi ska försöka tvätta lite av våra kläder då somliga av oss är inne på allt för många dagar med samma underkläder. På kvällen rullar vi norrut mot Panama City. Där har vi hittat ett hotell med en golfbana närliggandes som vi tänkte ta närvaro på under onsdagen. Ett litet orosmoment är den där rackarns tornadon som härjar här någonstans. Blir intressant hur vi ska lyckas dodga den.

Tills nästa gång så slänger jag in nå bilder.

/V







Imorgon bär det av 60 mil norrut mot Panama City

"Linnea om Utkast: April 14, 2011:mera mera"

Mer sånt här! Jag vill att ni ska böna och be om mera. Då blir man taggad på skriva ju!

Nog med hybrisen.

Vi har roadtripat oss uppåt och jag tänkte bifoga en bild på hur långt vi kommit. Vi hade ett mål med bilturen, att tjäna en natt. Det gick sådär. Vi lyckades sega ner oss till att köra 60 mil på 10 timmar ungefär. Några väl valda pitstops i form av volleyboll på gasstations gjorde denna 10 timmars resa riktigt rolig faktiskt. Kl 05 när vi kom fram till hotellet tänkte vi vara så fräcka att försöka på oss en early check-in mot en mindre summa. Detta togs vänligt emot och vi trodde vi landat årets deal. Fort drogs det en extra natt på vår vistelse och ägda blev den trötta 4 manna gruppen.




Vi har nu varit i Tampa i 3 dagar och som vanligt så är städerna här i Florida riktigt härliga! En rolig twist med vårat boende är att vi inte direkt hamnat i ett rikemansområde. Det är intressanta ljud på kvällarna och vägarna skakar av bilar som rullar på 24's och rejäl baslåda. Ett besök på den lokala liquor storen förstärkte våra misstankar på områdets klass. Frågor om vad vi gjorde där, kassörskan säger till oss bestämt att stoppa ner växeln i fickan snabbt och mindre tumult på parkeringen bekräftade misstankarna. Forden gjorde sig i alla fall!

En ny favoritcigg har också upptäckts. Hepatit C pinnen är alltid den bästa. Ankan fick såklart upptäcka denna härliga upplevelse. Vi hade inte alls varit ute och i taxin hem (som förövrigt i stort sett havererade på highwayen och taxichauffören var så roligt obrydd när bilen varva satan på 2:an, stinker bränd växellåda och röken steg.) stannade vi utanför ett shell som vi köpte diverse hoagis på och medan Ankan väntar på oss andra frågar han två nerknarkade män som var allt annat än legitima om ett ciggbloss. Han tar det uppenbarligen oemotståndliga blosset och 20 sek senare kryper paniken i han. Han insåg att dessa herrar kunde ha de flesta orala smittsamma sjukdomarna och detta var inte bra. Han småspringer hem till hotellet och jag tycks se han gurgla vodka när jag kliver in i rummet. Han spottade minst en liter saliv, svalde inte på en halvtimme och gurglade vodka som var den bästa huskuren för stunden. Han spottar ut denna vodka och börjar borsta tänderna, med inget annat än vodka som tandkräm. Några intensiva minuter passerar och han anser sig var nöjd. Detta observeras av 3 gapskrattande 21 åringar och det är bara att konstatera. Ankan har gjort det igen. Det återstår att se om detta bloss har varit smittsamt. Då är detta absolut inge roligt. Men jag känner mig ganska säker på att han är frisk och tar därför ganska lättsamt på detta.

Imorgon är det vattenland på schemat. www.adventureisland.com ska vi till och detta väntas spänt på! Det blir slutspelsmatch mellan tampa bay lightningsoch pittsburgh penguins på kvällen, så denna söndag kan slänga sig i väggen. Lär komma upp en del bilder efter imorgon och tills dess vill jag att ni ska kommentera och skrika efter meer! /v

PS: Kolla in umeacity.se, där har vi hela gänget.

Hallo, idag lämnar vi key west för att åka norrut mot Tampa, home of the lightnings!

Vi har varit så listiga att planera körningen så vi kör hela natten och därmed tjäna pengar på att slippa behöva betala för tak över huvudet. Problemet är bara att det är typ 60 mil till Tampa och det betyder att vi måste börja köra från Key West kl 01.00. Planen är då att fara vid typ 19.00 och sen hugga en middag som tar typ 3 timmar, sedan hitta nå 24 timmars öppet laundromat som vi kan slå ihjäl lite tid på.

Grej of the day igår var väll att grabbarna höll på att bli uppätna av någon typ av varan. Den smög upp bakom nacken på Fishie när han höll på sola och fson är först med att upptäcka den. Det blev ett jävla liv och allt skrik jagade upp denna varelse i ett träd. Annars för att summera Key West kan man göra det med att säga, grym strand, bra brygga, gratis tennisplaner, för härlig ö.

Nu blickar vi mot nya upplevelser i nordvästra florida. Ha det bra!

/v

För övrigt är det här en världsfilm, och en ännu bättre soundtrack!

http://www.youtube.com/watch?v=aZUm2Gp3_AA

Hej, tänkte bara uppdatera lite snabbt.

Nu är vi i Key West som är USA:s sydligast punkt. Var ett gäng broar att åka över och nu är vi äntligen här, 10 mil norr om Kuba.

Det som skett idag är att vi bokat biljetter till Tampa Bay Lightnings första hemmamatch mot Pittsburgh Penguins i NHL slutspelet. Detta skedde över telefon och det är alltid lika lätt att uttala sin svenska hemadress på perfekt amerikanska.

Extremt stressad då vi skulle till tennisplanen, stranden och walmart för 20 minuter sen så jag slutar här och bifogar nå bilder istället.

Hej det är Erik!

Vi ska se en film och gå och lägga oss nu. Imorgon 08:00 lokal tid hämtar vi ut våran bil de kommande 42 dagarna.
Imorgon bär det av ut till

Ska också passa på uppdatera tennisrankingen i dubbel då senaste matchen slutade med en lätt seger för mig och Ankan med 1-0 i rakt set. ( 6-1 )


1 Erik Roddick, Anders Kuerten
2 Vidar Courier, Stefan Fish

Här är en bild på gänget utanför Panthers hemmaarena Bank Atlantic Center.




Kram, Godnatt!

Hej igen!

Bloggfrekvensen är inte lika hög, men detta är förhoppningsvis för att vi har så mycket att göra. Men detta inlägga släpper på med en massa bilder så ni ska inte stänga ner fliken obelåtna.

Idag har vi varit på NHL. Vi tog taxin 45 minuter norr om Miami och hamnade utanför Bank Atlantic Center som stod för faciliteterna där kvällens underhållning skulle ta plats. Matchen är väll inte så mycket att orda om, den slutar 1-0 efter en kasse i 3:e perioden. Det nämnvärda är allt omkring matchen. En timme innan dörrarna till arenan öppnar är det full rulle på parkeringen med speedshooting, hoppborgar, cheerleaders, tv-spel och maskotar. Underbar inramning och i och med att Florida Panthers inte brukar kunna leverara underhållning på isen verkar det som att de lagt allt krut på det andra.
Vi har allt, fansen i greensuit, grym speaker, överdimensionerade läsk, kisscam och mycket mer.
Några saker att notera är att när "star spangled banner" spelas så lyser det patrioism i samtliga amerikaners ögon. Det var nästan kusligt hur man inte fick missa en tonart under nationalsången.
Jag och Ankan reagerade också på den obligatoriska övertända hockeypojken som var fullproppad med gatoradesocker och tyckte precis allt som hände runt omkring Ovechkin var det coolaste som någonsin skett. Han höll på skita på sig när Ovie skjöt sönder klubban. Jag tror hans 8 åriga liv peakade där. Ankan och jag synar metodiskt ner pojken och väntade på sockerdippen som såklart kom i andra perioden då han i stort sett hade däckat i sin stol.

Nu känns det som jag inte får ut så mycket mer av detta skrivande. Jag får koncentrera mig på en underbar konversation istället. Imorn får vi bilen och då börjar verkligen äventyret. På återseende!




/v

Salut!

En tennis dag till har inte förändrat något i singelrankingen, men en dubbelranking har startats och där är ställningen följande

1 Courier/Fish
2 Roddick/Kuerten

Vi har blivit stammisar på ett sushi hak som leverar utsökt mat. Annars så är det mest lapande av sol och annalkande segway rentals som är aktuellt för gänget.

Vi har blivit riktigt tända på att få vår Saturn Vue så vi kan börjar rulla som alla andra här i Miami, rutorna nere och musiken på volmax! Väldigt intressant att testa de två tunga hiphop skivorna som Ankan helt frivilligt köpte uppe i New York.

Nyss införskaffad tanning oil med solskyddsfaktor 0. Vilket nog kan spåra men rockstar som jag är kör jag på.








Ankan är inte otänd på att köra sträckan Florida - Las Vegas

En bra sovkompis?


Hej det är Erik!

Detta blir ett kort inlägg innan vi ska krypa till kojs. Idag har alla utom ankan varit ute och sprungit längst south beach. Ankan simmade 10 längder i poolen istället! Klockan 3 lokal tid när vi låg och hade det sådär mysigt bra vid poolen så kom helt oväntat ett riktigt oväder in över miami beach. Vi sprang upp på rummet och såg en riktig världsrulle medans det åskade och blixtrade så kraftigt att det vid ett tillfälle sattes igång ett billarm!

Nu har vi just varit ute och utforskat gatorna lite och käkat middag. Det blev lite väl dyrt tyckte större delen av gänget, speciellt Ankan som sprang iväg just efter vi ätit klart. Jag kände igen gångstilen och ansiktsuttrycket.. Anders mådde inte bra.
När han kommit tillbaka, lite blekare än innan så fick han fram "jag har just snytit ut en halv kycklingbit genom näsan" huvva!

Jag sitter just nu nere i lobbyn som är det enda stället på hotellet där det finns internet. Det ska bli oerhört intressant att se vilken sovkompis jag får ikväll. (vi sover 2 och 2) Jag hoppas på Stefan eller Vidar eftersom jag aldrig varit med om någon värre täcktjuv än Anders Sturesson. Senast snodde han båda täckerna och när jag till sist nöjde mig med överkastet så var han och drog i det med.

Kram och Godnatt!

Erik

Vidar här. Trött slänger jag in en bildboom till er alla. Vi har varit i Everglades idag. Världens största träsk. En busschaufför som var påverkad av diverse uppåtjack tog oss dit och väl där var det bara att gapa över den fina miljön osv. 30 dollar för denna sevärdhet gör resemålet ett hett villebråd om ni någonsin besöker Miami.

Efter denna resa for vi till Flamingo Park och invigde våra nyinförskaffade Head tennisracketar. Jag kan härmed meddela att jag gått från mitt tillförlitliga Prince stall då jag inte kan sympatisera med Monfils spelstil längre. Numera är jag Head spelare.
Utesäsongen är alltså igångsparkad och nu börjar hårdträningen inför sommarens grand slam Umeå Open. Jag förutsätter att Mattis Matsson fortsätter med succén som han startade förra året.

Kan lägga in att "Det finns inga känslor i rymden" är en för skön rulle.

här har ni.

Lev och må /v

Hej och hej, försöker uppdatera dagligen och enligt fson så är det absolut mest folk som läser bloggar på söndagar så jag tänkte försöka tillfredställa det behovet.

Tänkte bara klargöra en sak. När vi säger att vi är på en bar eller så har vi druckit mest en eller två öl. Tydligen ser det ut som vi dricker varje dag och det gör vi inte. Vi har gått ut på klubb två gånger så mamma, alkoholen är limiterad och under kontroll!

Anledningen till att jag bloggar är väll att det hänt några små ting som rent ut sagt skulle vara taskigt att inte dela med mig av. Just innan vi ska gå och lägga oss igår förtäljer fson en berättelse som hände igår på stranden. Vid ett första öronkast kan man tycka att händelsen inte var så rolig, men efter närmare eftertanke kan detta sett väldigt roligt ut.
Det som sker är att jag och Stefan är ute i vattnet och leker med en frisbee samtidigt som fson och ankan är sitter vid handdukarna. Ankan har sin hatt som möjliggör hans vakande över hela stranden, från syd till norr. När han plötsligt får syn på en vilsen orolig dam nere vid vattenkanten väcks hans goda samarit gener i honom och han tänker att han måste hjälpa till. Damen tittat ängsligt upp mot sina saker på stranden och tror att det inte är säkert att lämna dessa obevakade. Ankan tänker då att en liten gest mot damen för att visa att han har koll på sakerna skulle väll sitta på sin plats. Det han gör efter denna tanke är mäkta roligt.
Han söker ögonkontakt med damen som för övrigt har solglasögon vilket omöjliggör denna ögonkontakt. När han tror att kontakten är säkrad så reser han två fingrar och pekar dom mot sina ögon, sedan pekar han med dessa två fingrar på hennes grejer och skickar sedan en dubbel tumme upp samtidigt som han slänger på sitt bästa "the shining" leende.
Kvinnan tittar snabbt bort och förmodligen har inte hon sett denna gest som ankan vänligt lagt fram. Fson berättar betryggande för ankan att han nog hade förstått gesten. Effekten uteblev då ankan får syn på samma dam titta lika ängsligt som förut på sina saker. Denna gång tittar ankan bort.

Idag har vi räknat ut att Anders har 540 portioner snus kvar på denna resa vilket blir ett snitt på 10 portioner per dag. Detta medför stora problem då Anders som minst snusat upp en hel dosa per dag. Den obligatoriska ångesten och abstinensen när snusen tar slut blir ett intressant inslag på denna resa.

Nu rullar jag till stranden, peace! /v

Hej det är Erik och Ankan!

Först en hälsning till våra kära föräldrar, vi lever och har det bra!

Här kommer en uppdatering sen senaste inlägget.
I Washington besökte vi vita huset, Washington monument, och en rad andra kända sevärdheter. Andra och sista kvällen i Washington blev med storslagna mått mätt en lyckad kväll som vi tillbringade på Hooters, där vi såg New York Rangers förlora mot Buffalo. Det bjöds det på lite väl mycket pitchers,  det tyckte iaf våran servitris som krävde chefens godkännande innan vi fick beställa in våran sista kanna. Uppenbarligen är det en grav alkoholskillnad mellan budweiser och bud light.. Undertecknade spårade och jag (Erik) kastade upp allt i magen i en papperskorg på Ronald Reagan Airport dagen efter. Jättehemskt.

Nu är vi iaf i Miami och det är en helt jävla fantastisk stad. Vi har flera gånger frågat hur varmt det är och fått till svar, "ahh it´s around 90" och det lämnar oss alltid lika ovetande..

Igårnatt tog vi tillfället i akt att gå ut och festa lite. Vi fick ett erbjudande om fri bar i 2 timmar och sen skjuts och inträde till en av dom största klubbarna i south beach. Det blev en B+kväll eftersom att Stefan fick så ont i öronen av det extremt höga ljudet. Vi har också hunnit med att boka en dagsutflykt till Everglades med träskbåt eller "svävare", preliminärt går den färden av på måndag.

Idag gick jag (anders) och stefan iväg till en väldigt inhemsk frisörsalong, väl där inne är det omkring 5 tanter som jobbar och alla är 70 + och pratar riktigt hängig engelska. Stefan som var i behov att klippa sig hade helt enkelt inget val utom att slå sig ner med en av tanterna. . . på armarna har denna tant omkring 20 armband i stål som gnuggar mot fishies ansikte lite då och då! när hon klippt klart frågar hon stefan om han vill ha lite vax i håret stefan svarar ja, och därefter tar hon fram en burk med glansgelé som hon tar riktigt flödigt av och därefter börjar forma spikes (ala jersey shore)! Det var en av dom roligaste sakerna jag har sett på väldigt länge då stefan inte vågade säga ifrån och väl ute från salongen går stefan stolt och visar upp sin nya frisyr i omkring 10 blocks!

Vi har tillbringat dagen på stranden med freesbee och Mikasa, Vidar och Ankan har bränt sig men samtidigt fått färg. Jag och Stefan tar det lite mer lugnt och metodiskt och gnuggar på med våran 15 i solskyddfaktor. Idag solade Vidar så hårt att när han tittade upp mot oss andra 3 i gänget skymtade vi blod komma från både tinning, näsa och haka..


Hälsningar Erik och Anders

Idag landade vi i paradiset. 30 grader och sol hela dagarna är det som väntar oss och vi kunde fan haft det sämre. Gårdagen lämnade djupa spår i en del av oss och dagen med bilkörning och flygning har inte gått helt smärtfritt. Finns inte så mycket mer att säga just nu mer än att dagstripp till Everglades är bokad och nu njuter vi. Bilder kan komma inom kort då vi laddar dataaan lite.

Tills dess, hej! /v